Senaste inläggen

Av maleneriksson - 8 februari 2015 17:22

Jag har pumpat min cykel ungefär noll gånger det senaste året. Det råkar nämligen vara så att jag har sprängt två cykeldäck när jag har pumpat på Statoil samt gjort sönder mina föräldrars handpump, så nu avstår jag helst från det. Min lillebror har skött det åt mig. Men nu känns det lite för mycket begärt att kräva att han ska åka åtta mil för att pumpa min cykel. Plus att jag gärna är självständig. Köpte i alla fall en cykelpump för 400 kr (!!) i den lilla cykelbutiken nedanför mig för två månader sedan. Men jag har inte lyckats använda den. Har försökt fera gånger, men det är aströgt och kommer ingen luft. Alltså vem kan inte pumpa en cykel?!?! Jag, uppenbarligen. Är jag orimligt oteknisk eller bara väldigt svag? 


Igår kände jag att jag inte cyklar en meter till med ca 0,001 mg luft i däckjävlarna, så jag samlade mod och gick tillbaka till cykelbutiken. "Hej, eh, jo, jag köpte den här pumpen här... och den funkar nog inte....." Kände bara att nej, nej, nej, det här är pinsamt. Men det visade sig att världens bästa människa jobbar där. Hon började undersöka cykeln och petade ner ett långt spetsigt verktyg ner i ventilen och VIPS, SÅ FUNKADE DET. Tydligen finns det en liten kula där i som kan täppa igen hålet. Alltså det här är mitt bästa husmorstips. 


1. Hitta ett gem.

2. Böj ut det så att det blir rakt.

3. Stoppa ner det i hålet där man pumpar.

4. Pumpa däcket och känn hur LÄTT det går. 

5. Upprepa på däck nr 2. 


Nu kommer vi flyga fram, järnhästen å jag. (....och jag kanske kommer få lite fler läsare när människor panikgooglar "pumpa + cykeldäck + går inte"......) 


Påtal om cyklar! I tisdags när jag cyklade blev jag stannad av en tjej som ville göra en undersökning. Hon trodde att jag var under 16 år. Är snart 21 ju. Kändes ganska lustigt. 


Hejdå!

ANNONS
Av maleneriksson - 12 januari 2015 17:29

Här sitter jag och äter chips och rullar tummarna i min ensamhet. Har överstädat min lägenhet nu den senaste veckan, så den glänser som aldrig förr. Har skapat ett beteende sedan jag flyttade som innebär att jag städar, putsar och fixar orimligt mycket. Eller, egentligen har det nog alltid legat och grott för jag har alltid stört mig på tex tavlor som hänger snett och öppna lådor/skåp (kanske handlar mer om tvångstankar förresten?), men nu har det liksom exploderat när jag bestämmer helt själv över stället jag bor på. När jag ser på mig sjläv utifrån är jag inte en sån person, jag vill inte vara det, men jag kan inte hjälpa det. Kan inte somna utan att jag har diskat allt till exempel, vilket skapar lite diskussioner här hemma. Nu till den stora frågan: var kommer det ifrån? Kan vara en motreaktion på min uppväxt där det städades extremt sällan? 


Min andra stora fråga. Ska jag masa mig ut idag eller ska jag fortsätta livet som en innekatt? Kan räkna gångerna jag har lämnat huset den senaste veckan på mina fingrar. Det har handlat om att jag har handlat mat, slängt sopor och så har pappa ringt och sagt att jag ska gå ut och röra på mig ibland så då har jag gjort det. Grejen är att jag behöver tentasnacks. Men om jag köper det idag är risken stor att det tar slut. Samtidigt vill jag inte "boka upp mig" imorgon. Anledningen till den senaste veckans beteende är en stor tenta jag har imorgon. Börjar redan få handsvett och darrig kropp alltså. 19:30 imorgon = FRIHET OCH TENTAFEST. 


NÄHÄ, OM MAN SKULLE TA OCH ELDA UPP EN BOK ELLER SJU. Hejdå! 

ANNONS
Av maleneriksson - 6 januari 2015 19:35

Jag bor på femte våning, eller fem och en halv om man ska vara petig. Ofta funderar jag på var jag ska ta vägen om det börjar brinna. Jag har absolut ingenstans att ta vägen nämligen. Det är en spännande, men läskig tanke. På många sätt känner jag mig isolerad och frihetsberövad när jag befinner mig så högt upp. Samtidigt är det en frihet faktiskt. Dels för att man inte behöver akta sig så mycket för fönstret plus att läskiga människor inte kan ta sig in genom fönstret lika lätt. I det stora hela trivs jag i alla fall väldigt bra. Det är i princip bara pensionärer och jag. Ingen sticker ut speciellt mycket, förutom en kvinna med crazy julpynt på balkongen, en buse som dumpade sin julgran i trapphuset och en arg människa som skrev en väldigt rolig lapp till julgransbusen. Är förresten inte säker på att det är här tre olika personer, teoretiskt sett skulle det ju kunna vara samma. 


Häromdagen upptäckte jag en helt ny värld. Onlinepizza. Innan har jag känt att hela grejen är onödig, varför kan man inte bara åka till pizzerian?! Nu tänker jag helt annorlunda. Vilken grej alltså. Beställa pizza genom att bara röra lite på pekfingret. Verkligen en fälla för personer som ofta äter ensamma, typ jag. Eller den här veckan gör jag det i alla fall. 


Det här är förresten bara en flykt från en jäkligt tråkig bok som inte ens är värd att nämna vid namn. Förstår inte ens hur människor kan komma på att skriva så tråkiga böcker. Det är obegripligt. Dagens höjdpunkt är när jag ska gå och lägga mig, så förstår ni hur denna bok har förpestat hela min dag. 


Hejdå. Och död åt alla tråkiga böcker!!! 

Av maleneriksson - 4 december 2014 18:21

Jag förstår att ni har legat sömnlösa sedan förra inlägget. Hur gick det egentligen med fastandet och undersökningen? Jo, tackar som frågar, det gick fint. Lämnade blodprover innan på morgonen vilket kanske inte var mitt bästa beslut. Har vissa bestämda veckor som jag måste göra det på och så tänkte jag att jag kunde slå två flugor i en smäll och lämna prover när jag ändå var på sjukhuset. Blev SÅ yr efter att 1. ha fastat i över ett dygn och 2. förlorat några rör med blod. Vinglade bort till endoskopimottagningen och rullades in i salen. Det där rummet gör mig gråtfärdig, men det gick bra ändå. Fick sprutor med vätskor som gjorde mig..... frågvis och bedövad. Men vi bestämde att nästa gång ska jag sövas ner för jag tycker det är så jobbigt. Mina tarmar är ganska fina nu. Det syns att de har varit trasiga och det är mycket ärrvävnad, men inget blod och inga sår just nu. Och mitt blod, det mår väldans bra. Hade över 140 i blodvärde?! För den icke-kunnige, så har en välmående kvinna 120-150 i hb. Jag har inte legat över 120 på huuur länge som helst. Hemligheten? Spenat. Och broccoli. Men mest spenat. 


För att fortsätta på sjukdomsspåret, så kan jag ju även berätta att jag har träffat en hudläkare pga mitt håravfall. Läkarna har pausat en av mina mediciner eftersom det eventuellt kunde bero på den. Tydligen så är det vanligt med alopeci (kala fläckar eller tappa allt hår) när man får den medicinen, men eftersom jag har tappat hår mer generellt, så beror det antagligen inte på det. Det är ganska vanligt att tillväxtfasen i hårsäckarna slås ut några månader efter att man har varit sjuk och det är nog det som har hänt. Nu har det dessutom avtagit. Känns så skönt. Visst har jag blivit tunnhårigare, men absolut inte flint som jag trodde ett tag. Dessutom behöver jag min medicin nu. 


Nu låter det som att jag är en väldigt sjuk människa. Det är jag inte. Känner mig oftast helt frisk och som vanligt. Sitter och väntar på att mina varma mackor ska bli färdiga. Förstår inte hur det här kan vara första gången jag äter det sedan jag flyttade hemifrån. Bästa ensam-maten. Förresten så har jag blivit lite skadad av skolan. Har börjat skriva SKALL istället för SKA. Hur kunde det hända? Rädda mig. Jag håller på att bli en alldeles för gammal människa. 


Hejdå! Hoppas ni får många varma mackor i era liv! 

Av maleneriksson - 2 november 2014 22:14

Jag är så himla utmattad. Idag har jag nämligen fastat prick hela dagen, och ska fortsätta så fram till kl 13 imorgon. Då är det dags för undersökning och provtagningar. Det är inte alls kul. Spelade Sims i åtta timmar förut och det kändes så vettigt att göra just det för tiden går aldrig så fort annars. Gjorde mig själv som Sim och jag lyckades bli sjukt framgångsrik i fiske samt föda fram en atlet. Sedan när jag gick ut ur Simsvärlden kände jag mig hungrig, ensam, trött och inte alls speciellt intresserad av fiske. Ville bara äta, äta, äta, äta och äta lite till. Typiskt att jag hittade ett paket pilsnerkorvar (mina favoriter) i skafferiet idag när jag absolut inte får äta dem. Är hemma hos mina föräldrar alltså, i min lägenhet har jag full koll på vad som finns.


Tänker på förra gången jag fastade och inser hur dåligt jag mådde. Idag går det så mycket bättre (bra TV-program det där, förresten). Förra gången hade jag anemi, näringsbrist, vätskebrist osv och att fasta på det var verkligen ingen höjdare. Slutade med att jag hamnade på akuten och fick fasta i EN HEL VECKA. Det var pain. Nu är det bara drygt ett dygn. Jaja, överlever nog det här. Är så tacksam över att jag har sluppit få min mage uppskuren hittills. Det var så nära. 


Nattens på er, mina vänner. 

Av maleneriksson - 19 oktober 2014 14:10

Som några kanske vet är maskerader typ mitt största intresse. Och i helgen har jag fått uppleva det igen, i Danmark dessutom. Kul som bara den. Gjorde även en sak jag aldrig trodde jag skulle göra. Gymmade naken tillsammans med tio andra nakna brudar. En väldigt kul upplevelse helt klart. Det om det, kanske.


Jag har haft min första tenta nu. Kändes....MOGET?! Det kändes som att jag gjorde något så viktigt just då, men efteråt kom jag på att det ändå är skit samma. Hoppas det gick bättre än på övningstentan där jag fick två poäng. Ops. Två av tio. Ett fett jävla U helt enkelt. På ett sätt kanske det var bra, för då var jag tvungen att ta mig i kragen och öppna böckerna.


En helt annan grej. Jag tappar så mycket hår att jag har tankar på att klippa av det. Inte helt kanske, men väldigt kort. Fick tipset att sätta i löshår... Men nääe. Det är mina mediciner som gör det, men vad är lite hår egentligen i jämförelse med att må bra? Känns så himla oviktigt just nu bara. Försöker intala mig själv att det bara är hår när jag ser stora tussar fladdra förbi. Det är ganska svårt ibland faktiskt. Men det är en för stor risk att sätta ut mina mediciner helt enkelt. Jag hade velat ha en cool frisyr i så fall. Känns som att många frisörer har en tendens att klippa.....tantigt? Äh, jag vet inte, det här är bara en fundering än så länge. En eventuell förberedelse. 


Nu ska jag äta digestivekex med vitlöksost, lite geisha och kaffe med mjölk. Typisk fika hemma hos mina föräldrar. Sedan ska jag åka hem (!) till Göteborg!


Simma lugnt! 

Av maleneriksson - 19 september 2014 21:27

Idag har jag samlat ihop så mycket vuxenpoäng. Fått nycklar till min alldeles egna lilla lägenhet, blivit ägare till en fräsig dammsugare, betällt en soffa med sju veckors leveranstid PLUS köpt en gjutjärnsstekpanna. Flott, va? Trodde aldrig att den här dagen skulle komma. Numera kan jag kalla mig gäst i det som varit mitt hem i 20 år, för jag är ju bara på besök. Bor dock inte i lägenheten än, pga ensamheten som lätt kan uppstå när man varken har TV, internet, mat, soffa, köksbord eller någon annan inredning. En annan vuxenpoängig sak som har hänt är att jag har börjat plugga... Det är så konstigt egentligen. Ibland känner jag att jag inte kan identifiera mig med alla smarta snillen runtomkring mig och undrar hur jag hamnade där. Jaja, jag ska väl försöka kravla mig igenom det här också. Det är trots allt väldigt kul det här med studentliv. Det bästa av allt tycker jag är matlåde-idén. Älskar grejen med att alla sitter tillsammans och äter något de tycker om ur en liten låda. 


Hejdå,

Malin

Av maleneriksson - 3 juli 2014 16:28

Dagarna som sjukskriven går otroligt långsamt. Jag önskar att jag kunde se det lite mer som ett sommarlov, men ju fler dagar som går desto mer ångest får jag. Just nu vill jag inget annat än att vakna till en väckarklocka, börja jobba, cykla och träna (wtf liksom?). Vissa dagar gör jag inget annat än att ligga i sängen och studera hur dammet växer. Öppnar fönstret när det är för varmt, stänger det när det drar. Går ner för trappan när mina föräldrar ropar att maten är färdig. Ibland gör jag inte ens saker som att kolla på en serie, lyssna på musik, läsa eller sätta på en podcast. För jag orkar inte. Och om jag gör det somnar jag ändå efter fem minuter. Tidigare var en dag som denna något helt otänkbart, men nu har jag lärt mig att ha tråkigt. Ni skulle få en chock om ni såg hur jag ser ut här hemma, blir nästan rädd för mig själv. Jag har två olika standardoutfits. Det första är gröna shorts i joggingbyxor-tyg och min gula tisha med veckodagarna på. Den andra är blå löparshorts i sånt där glansigt tyg med vita färgfläckar och ett vitt Moe Joes-linne. Ibland har jag deodorant. Höjden av sunk. 


Nu hade mitt blodvärde sjunkit igen, 79 hade jag i förrgår innan jag fick mitt järndropp. Det är bara fem enheter och jag känner nog inte av det egentligen, men jag stirrar mig ändå blind på siffrorna. Det mesta är nog psykiskt. En normal människa hade fått blod i mitt tillstånd, men min kropp verkar ha vant sig vid det här laget. Eftersom jag har varit nere och vänt vid 50-strecket och klarat det hyffsat bra, anser läkarna att det ändå är ok. Jag har i alla fall gått upp 8 kg sedan jag skrevs ut från sjukhuset, det är ju ett friskhetstecken (....eller bara en biverkning från kortisonet som gör att man samlar på sig vätska i kombination med extrem tristess som leder till att jag rotar igenom köksskåpen stup i kvarten). 


När jag fick järn i förrgår. Ser typ ut som blod! 

 


Morotssoppa med ost, kantareller och knaperstekt bacon som tillbehör. Så. Himla. Gott. Mat är en av få saker som kan pigga upp mig just nu. Eller i alla fall idag när det regner ute och jag råkar vara nere i deppträsket. 

 


Ge mig blooood.


/ Vampyr-Malin 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se